Vid dödsfall

Praktiska göromål. Det finns en del som du måste ta ansvar för – kanske med hjälp från någon närstående. Det kan till exempel vara att ordna att någon ser till en bostad som står tom, tömmer kylskåp och tar hand om husdjur. Det är viktigt att de anhöriga är överens om vem som skall göra detta. Om det råder osämja bör du se till att inte gå in i bostaden ensam. Ta med någon utomstående och ta inte med några saker från bostaden. Om den avlidne hade tillhörigheter på sjukhuset eller vårdhem bör du hämta ut dem, om du inte redan gjort det. Kontakta i så fall personalen på avdelningen. Här kan du också läsa SBFs broschyr ”Att komma ihåg vid dödsfall”.

Man ska berätta om dödsfallet även för små barn, i synnerhet om det är en familjemedlem. Barnen tar ofta döden på ett naturligare sätt än vuxna.

Ta dig tid och sitt ner med barnet och berätta vad som har hänt. Det är viktigt att berätta om dödsfallet på ett rakt och enkelt sätt. Använd inga omskrivningar som ”morfar har farit på en lång resa” eller något i den stilen, eftersom barnet då uppfattar det som att morfar kommer att komma tillbaka igen. Säg helt enkelt som det är: ”Morfar är död”. Berätta också för barnet att det är okej att vara ledsen, men låt barnet sörja på sitt eget sätt. En del gråter, en del verkar oberörda men processar informationen inom sig, en del ställer många frågor. Svara så ärligt du kan. Man skonar inte barnen genom att undanhålla sanningen. Boken ”Min farfar och lammen” är skriven av barnboksförfattaren Ulf Nilsson och illustrerad av Jens Ahlbom. Den består av två delar; den ena är Haralds berättelse om när han som nioåring miste sin farfar.

Den andra beskriver med enkla ord vad som händer i samband med en begravning från det ögonblick någon dör, till dess att livet börjar återgå till det vanliga för både barn och vuxna. På Bladhs delar vi kostnadsfritt ut ”Min farfar och lammen” vid begravnings­planeringen när det finns barn i familjen. Boken finns även att köpa hos oss till självkostnadspris.

De flesta tonåringar lever en stor del av sina liv på nätet och det är naturligt för dem att kommunicera både bilder och ord i realtid i olika sociala medier. Därför kan det vara extra viktigt att prata med varandra om vad ni tänker kring detta.

Två saker kan vara särskilt viktiga att tänka på: för det första kan det vara så att information om t ex ett dödsfall läggs ut på något socialt media innan man har hunnit meddela alla de man hade tänkt personligen. Detta kan innebära att information kommer chockartat för den som plötsligt får se den på nätet, och att den viktiga informationen kommer mer ytliga bekanta till del innan ens de närmaste vet om dödsfallet.

För det andra är det bra att be tonåringarna tänka på att kryptisk information på nätet kan skapa onödig oro för den som läser inlägget, till exempel ”Nu har det som inte fick hända hänt. Hur ska jag kunna leva vidare nu?”. Det är ofta bättre att inom familjen komma överens om vad som är ok att skriva, till exempel ”Idag har mormor äntligen fått somna in. R.I.P.”. Att lägga ut bilder ifrån begravningen eller familjealbumen kan också kännas olika privat för olika personer och det är viktigt att föra ett samtal kring detta så man är överens. Givetvis har tonåringar rätt att sörja på sitt sätt, men den vuxne kan behöva sätta riktlinjer att hålla sig inom.