0470-185 40, jour dygnet runt

Om begravningen

När någon i ens närhet avlider uppstår ofta en mängd frågor som man söker svar på. Vi på Bladhs vill gärna vara ditt bollplank och avlasta dig med det praktiska som behöver ordnas inför en begravning.

Hör gärna av dig till oss per telefon, e-post eller besök oss på vårt kontor om du har övriga funderingar eller behöver mer information om någonting.

I. Vid dödsfall

Vad händer när någon dör?

I skissen nedan får du en översiktlig bild av vad som händer rent praktiskt från det att en person avlider till dess att han eller hon är gravsatt. Vi kallar hela denna process begravning.

Vad bör jag som anhörig göra först?

Berätta om dödsfallet för nära och kära. Det man bör göra så snart som möjligt är att meddela nära släktingar och vänner vad som har hänt. Bland dina nära och kära hittar du förmodligen de som kan ge dig det bästa stödet i din sorg – och var inte rädd för att be om det stödet! Vid en anhörigs dödsfall kan man hamna i ett chockartat tillstånd. Det är därför viktigt att dela sin sorg, sina tankar och sina känslor med andra. Det är en förmån att ha några som man kan prata med och dela sorgen med. De flesta brukar också bli tacksamma om de kan bidra på något sätt, till exempel med så vardagliga saker som att handla och laga mat. Har du ingen närstående att prata med, finns det andra som är beredda att stödja dig. Du kan till exempel kontakta sjukhusprästen, sjukhusets kurator, församlingsprästen eller distriktsläkaren.

Att berätta för barn

Man ska berätta om dödsfallet även för små barn, i synnerhet om det är en familjemedlem. Barnen tar ofta döden på ett naturligare sätt än vuxna.

Ta dig tid och sitt ner med barnet och berätta vad som har hänt. Det är viktigt att berätta om dödsfallet på ett rakt och enkelt sätt. Använd inga omskrivningar som ”morfar har farit på en lång resa” eller något i den stilen, eftersom barnet då uppfattar det som att morfar kommer att komma tillbaka igen. Säg helt enkelt som det är: ”Morfar är död”. Berätta också för barnet att det är okej att vara ledsen, men låt barnet sörja på sitt eget sätt. En del gråter, en del verkar oberörda men processar informationen inom sig, en del ställer många frågor. Svara så ärligt du kan. Man skonar inte barnen genom att undanhålla sanningen. Boken ”Min farfar och lammen” är skriven av barnboksförfattaren Ulf Nilsson och illustrerad av Jens Ahlbom. Den består av två delar; den ena är Haralds berättelse om när han som nioåring miste sin farfar.

Den andra beskriver med enkla ord vad som händer i samband med en begravning från det ögonblick någon dör, till dess att livet börjar återgå till det vanliga för både barn och vuxna. På Bladhs delar vi kostnadsfritt ut ”Min farfar och lammen” vid begravnings­planeringen när det finns barn i familjen. Boken finns även att köpa hos oss till självkostnadspris.

Att berätta för tonåringar

De flesta tonåringar lever en stor del av sina liv på nätet och det är naturligt för dem att kommunicera både bilder och ord i realtid i olika sociala medier. Därför kan det vara extra viktigt att prata med varandra om vad ni tänker kring detta.

Två saker kan vara särskilt viktiga att tänka på: för det första kan det vara så att information om t ex ett dödsfall läggs ut på något socialt media innan man har hunnit meddela alla de man hade tänkt personligen. Detta kan innebära att information kommer chockartat för den som plötsligt får se den på nätet, och att den viktiga informationen kommer mer ytliga bekanta till del innan ens de närmaste vet om dödsfallet.

För det andra är det bra att be tonåringarna tänka på att kryptisk information på nätet kan skapa onödig oro för den som läser inlägget, till exempel ”Nu har det som inte fick hända hänt. Hur ska jag kunna leva vidare nu?”. Det är ofta bättre att inom familjen komma överens om vad som är ok att skriva, till exempel ”Idag har mormor äntligen fått somna in. R.I.P.”. Att lägga ut bilder ifrån begravningen eller familjealbumen kan också kännas olika privat för olika personer och det är viktigt att föra ett samtal kring detta så man är överens. Givetvis har tonåringar rätt att sörja på sitt sätt, men den vuxne kan behöva sätta riktlinjer att hålla sig inom.

 

Praktiska göromål. Det finns en del som du måste ta ansvar för – kanske med hjälp från någon närstående. Det kan till exempel vara att ordna att någon ser till en bostad som står tom, tömmer kylskåp och tar hand om husdjur. Det är viktigt att de anhöriga är överens om vem som skall göra detta. Om det råder osämja bör du se till att inte gå in i bostaden ensam. Ta med någon utomstående och ta inte med några saker från bostaden. Om den avlidne hade tillhörigheter på sjukhuset eller vårdhem bör du hämta ut dem, om du inte redan gjort det. Kontakta i så fall personalen på avdelningen. Här kan du också läsa SBFs broschyr ”Att komma ihåg vid dödsfall”.

Förberedelser inför begravningen

Enligt svensk lag skall en avliden vara gravsatt (vid jordbegravning) eller kremerad inom en (1) månad från dödsfallet. Det innebär att man med fördel kontaktar en begravningsbyrå förhållandevis omgående efter ett dödsfall för att börja planera begravningen. Innan mötet på begravningsbyrån är det bra om ni själva tänker igenom hur ni vill att begravningsceremonin utformas och dessutom försöker hitta eventuella önskemål från den avlidne. På Bladhs gör vi alltid en kontroll gentemot vår dokument­bevakning innan en begravningsplanering så att eventuella önskemål vi bevakar från den avlidne kommer fram. När du sedan kommer till oss hjälper vi dig genom att visa vilka olika valmöjligheter det finns och att praktiskt ordna det som du vill ha hjälp med. Det personliga besöket blir ett tillfälle att bolla frågor och tillsammans med en av våra begravningsrådgivare utforma en begravning som passar just din anhöriga.

Innan du kommer på ett personligt besök har du också möjlighet att använda dig av vårt digitala planeringsverktyg, Begravningsbyrån Online, där du kan se konkreta priser och hur dessa förändras utifrån vilka val du gör av till exempel kista, blommor och catering. Detta underlag kan du sedan ha med dig till besöket.

Begravningsakt

Vårt behov av att få ta avsked när någon i vår närhet dör är förmodligen ett av de starkaste mänskliga behoven som finns. Människor som vi har hållit av och levt nära får inte bara försvinna! Begravningsakten blir det tillfälle då vi får ta vårt sista farväl.

En begravningsakt kan utformas på en mängd olika sätt, men gemensamma nämnare är ofta sång och musik, minnesord om den avlidne samt en möjlighet för de som deltar i akten att ta ett personligt avsked.

I Begravningslagen regleras gravsättning och kremering, däremot finns det inga bestämmelser om begravningen i övrigt. Begravningsakten är i sig frivillig och hur den utformas, var den hålls och vem som leder den är – enligt lagen – upp till de efterlevande. Dock är det viktigt att påpeka att det kan finnas begränsningar i friheten av utformandet et cetera beroende på vilken typ av akt man väljer.

Begravning enligt Svenska kyrkans ordning

Observera att du måste vara medlem i Svenska kyrkan för att få begravas enligt Svenska kyrkans ordning.

Begravningsgudstjänsten följer en ordning som beskrivs i kyrkohandboken. Ordningen innehåller bland annat musik, psalmsång, griftetal (minnestal), böner, överlåtelse av stoftet och avskedstagande. Extra sång och musik kan förekomma. Det är tjänstgörande präst som tillsammans med de anhöriga, kyrkomusiker samt övriga anställda och medverkande utformar begravningsgudstjänsten. Präst och musiker kan ha synpunkter på anhörigas val av musik.

Gudstjänsten avslutas antingen på begravningsplatsen i samband med att kistan sänks i graven, eller i kyrkan/kapellet om stoftet ska kremeras. Enligt kyrkoordningen är Svenska kyrkans gudstjänster öppna för alla och besökare kan inte nekas att delta. Det gäller även begravningsgudstjänsten.

Varken kyrkoordningen eller kyrkohandboken säger något om platsen för en begravningsgudstjänst. Församling och tjänstgörande präst avgör om gudstjänsten ska vara i ett invigt rum – det vill säga en kyrka eller ett kapell – eller kan hållas till exempel i en bostad eller i en trädgård.

Begravning enligt annan kristen ordning

Om man tillhör en annan kristen församling – till exempel en frikyrka, en katolsk eller en ortodox församling – utformas begravningsgudstjänsten i enlighet med den aktuella kyrkans ordning.

Begravning enligt annan religiös ordning

Om man har en annan religiös tillhörighet utformas begravningsakten i enlighet med de regler och traditioner som hör till aktuell trosinriktning.

Borgerlig begravning

Vid en borgerlig begravningsakt kan man helt fritt bestämma hur akten ska utformas. Tvärtemot vad många tror kan en borgerlig begravningsakt även ha religiösa förtecken. Alla har möjlighet att välja en borgerlig begravningsakt, även den som tillhör Svenska kyrkan eller något annat trossamfund. Akten kan till exempel innehålla sång och musik – både inspelad och framförd på plats – diktläsning, minnestal och avsked. Det finns egentligen inga begränsningar för vad man kan göra, så länge det är praktiskt genomförbart och håller sig inom gängse etiska ramar.

Det finns inte reglerat i begravningslagen vem som får förrätta en borgerlig begravning. För den som önskar kan till exempel en anhörig eller en arbetskamrat till den avlidne leda akten. I en del kommuner finns särskilt utsedda begravningsförrättare. På Bladhs har vi också flera borgerliga officianter som gärna hjälper till att utforma akten tillsammans med dig och som leder eller medverkar i den mån du önskar.

Enligt begravningslagen är huvudmannen (i de flesta fall Svenska kyrkan) skyldig att upplåta lämplig lokal för alla begravningar, så även borgerliga. Självklart kan man som anhörig välja att förlägga akten någon annanstans – bara det är praktiskt och etiskt möjligt – men får i sådana fall räkna med att stå för eventuell hyreskostnad själv. 

 

Begravningsakten kan också helt utelämnas. Stoftet (kroppen) förs då i kistan från hemmet eller sjukhuset direkt till begravningsplatsen för gravsättning eller till krematoriet för kremering och sedan till begravningsplatsen för gravsättning av askan.

Begravningssätt

Den vanligaste formen i Sverige är att kistan eller urnan jordsätts i en grav på en begravningsplats (i folkmun kallad kyrkogård). Ibland finns det redan en befintlig familjegrav där den avlidne önskat att få vila, vilket gravrättsinnehavaren då beslutar om. Ifall man däremot önskar en ny gravplats behöver de anhöriga ansöka om en sådan hos den aktuella Kyrkogårdsförvaltningen. Observera att detta inte kan göras ”i förväg”, det vill säga innan en person har avlidit.

Förutom en kistgrav kan en kista också sättas i ett kolumbarium ovan jord eller jordsättas i en kistminneslund. Förutom en urngrav kan en urna också sättas i ett kolumbarium ovan jord eller jordsättas på en askgravplats eller i en minneslund. Alla alternativ finns inte på varje begravningsplats och varje begravningssätt har sina specifika regler vad gäller till exempel kistans eller urnans material och huruvida man som anhörig får närvara vid gravsättningen eller inte. Observera att det även tillkommer merkostnader beroende på vilket begravningssätt man väljer, till exempel för gravsten, minnesplatta eller skötsel av graven.

Enligt Begravningslagen finns det även möjlighet att strö ut askan över land eller vatten, vilket dock kräver tillstånd av Länsstyrelsen i det aktuella länet.

Enligt Begravningslagen kan man också kostnadsfritt få bli begravd på en annan begravningsplats utanför den ort där man är mantalsskriven, i mån av plats. Kyrkogårdsförvaltningen på den aktuella orten avgör detta.

II. Begravningskostnader

Begravningsavgift

Begravningsavgiften betalas av alla som är folkbokförda i Sverige och som har en kommunalt beskattningsbar inkomst. Den finansierar begravningsverksamheten och täcker bland annat kostnaderna för:

  • Gravplats eller motsvarande på allmän begravningsplats under en tid av 25 år
  • Gravsättning, inklusive gravöppning, återfyllning och iordningställande av öppnad grav
  • Transporter från det att huvudmannen övertagit ansvaret för stoftet till dess att gravsättning har skett
  • Kremering
  • Lokal för förvaring och visning av stoftet (den avlidne)
  • Lokal för begravningsceremoni utan religiösa symboler

 

Kyrkoavgift

Som medlem i Svenska kyrkan betalar du en medlemsavgift, också kallad kyrkoavgift. Kyrkoavgiften beslutas av kyrkofullmäktige i den lokala församlingen/pastoratet och finansierar den lokala församlingens verksamheter. Kyrkoavgiften täcker i samband med begravning kostnaderna för lokal (kyrka eller kapell), präst, kyrkomusiker, bärare och vaktmästare.

Kostnader som belastar dödsboet

För varor och tjänster som blir aktuella vid ett dödsfall betalar dödsboet och det är i första hand den avlidnes tillgångar som används. Exempel på sådana kostnader är:

  • Kista och påklädning eller svepning av den avlidne
  • Urna
  • Blomsterdekorationer
  • Annonser
  • Transport av kistan till bisättningslokalen för förvaring inför begravningen
  • Lokalhyra vid borgerlig begravning (om man vill ha en annan lokal än den av huvudmannen anvisad)
  • Officiant vid borgerlig begravning
  • Extra musik, till exempel sångsolist, vid kyrklig begravning
  • Musiker och ev. sångsolister vid borgerlig begravning
  • Bärare vid borgerlig begravning
  • Minnesstund (förtäring och lokalhyra)
  • Begravningsbyråns arbetskostnad
  • Tillverkning, montering och underhåll av gravsten eller annan fast gravanordning
  • Skötsel av gravplats
  • Bouppteckning
  • Arvskifte

Bladhs digitala planeringsverktyg

I tjänsten Begravningsbyrån Online kan du se exempel på våra olika begravningar. Varje exempel har en förvald uppsättning av produkter och tjänster med tydligt angivna kostnader. Du kan också byta ut förvalen och se hur totalkostnaden påverkas. Använd gärna Begravnings­byrån Online som ett planeringsverktyg inför ditt besök hos oss.

Om det saknas ekonomiska medel till begravningen

Om det inte finns pengar i dödsboet som täcker kostnaderna för begravningen har man som regel rätt till ekonomiskt bistånd via kommunen. Det är i dessa fall mycket viktigt att man inte betalar några räkningar innan man har pratat med handläggare för ekonomiskt bistånd. Du kan själv bli betalningsansvarig för begravningen om dödsboets ekonomi inte sköts på rätt sätt. Fråga oss eller ta kontakt med handläggaren i kommunen om du befarar att det inte finns pengar i dödsboet till begravningen och andra räkningar som skall betalas.

III. Gäst på begravning

Bra att veta

Klädsel

Hur formellt man behöver klä sig på begravningar varierar. Även när det inte finns några uttalade krav om begravnings­klädsel, kan det dock kännas bra att klä upp sig. Det är dels ett sätt att förbereda sig själv inför begravningen, dels ett sätt att visa respekt och sitt deltagande med de anhöriga. Män har ofta mörk kostym, vit skjorta och svart slips. De som tillhör familjen kan även ha vit slips. Kvinnor har ofta mörk dräkt, klänning eller kjol med mörka strumpor eller mörka byxor och en diskret mörk överdel.

När det står ”valfri klädsel” i annonsen innebär det att gästernas klädsel är just valfri. Det innebär att det kan vara stor variation mellan hur gästerna klär sig, både vad gäller färgval och hur formellt man är klädd.

När det däremot står ”ljus klädsel” eller ”sorgklädsel undanbedes” i annonsen betyder det explicit att de anhöriga önskar att gästerna inte är klädda i svart utan i ljusa färger. Hur formellt man är klädd kan däremot fortfarande variera.

Barn kan alltid ha sina vanliga finkläder, oavsett färg.

Sorgband har varit borta en tid för att åter börja användas. För att markera att man har sorg finns ett sorgband att fästa på blus, kavaj eller rockslag som en hjälp för en själv och till dem man möter. Sorgbandet signalerar ”jag har sorg, därför kan jag vara lite skör just nu”. Detta lilla sorgband fästs med en pin med en fågelsymbol.

I vår butik på Norrgatan kan du köpa svarta och vita slipsar, samt sorgband.

Placering i ceremonilokalen

Vid begravningar sitter de närmast anhöriga och släktingar i regel på ena sidan av lokalen, och övriga gäster på motsatta sidan. Avvikelser kan förekomma av olika skäl – både praktiska och traditionsbundna. Ibland kan det vara nödvändigt att reservera platser i lokalen om det finns särskilda skäl till detta.

När det är en begravning med avslut i kyrka/lokal där avskedet sker inne (inte utomhus vid en grav) börjar familjen som sitter längst fram med att gå fram till kistan och lägga sin handblomma och ta sitt farväl, och sedan fyller övriga gäster på. Begravningsbyråns representant hjälper till med att visa till rätta.

När skall man komma till begravningen?

Det kan vara svårt att veta hur dags man som gäst ska komma till ceremonilokalen innan en begravning. Ett riktmärke kan vara att man bör vara på plats senast 15 minuter innan begravningen börjar. Om man förväntar sig att det blir väldigt många gäster bör man komma ännu tidigare för att hinna hänga av sig ytterkläder och hitta sin plats i lokalen.

Tal och fotografering

Tal på begravningar kan ha mycket olika karaktär beroende på om de hålls i ceremonilokalen eller vid minnesstunden. De tal som hålls i ceremonilokalen eller vid graven har ofta en mer formell framtoning och bör vara kortfattade. Tal vid minnesstunden kan mer ha karaktären av vardagsberättelser som speglar den avlidnes personlighet och intressen. Läser du från manuskript kan en kopia av talet vara ett fint minne för de närmaste.

Att fotografera möter som regel inget hinder, förutsatt att de anhöriga inte har något att invända. Man brukar dock rekommendera att inte fotografera under själva ceremonin. Rådgör med begravningsbyråns representant. Vid filmning och/eller ljudupptagning skall detta förankras även med upplåtaren av lokalen. Nu när mobiltelefoner med kamera är en självklarhet för många är det extra viktigt att tänka på hur man delar med sig av bilder på olika sociala medier så att ingen av de anhöriga tar illa upp.

Barn på begravningen

Att få gå på en begravning kan betyda minst lika mycket för ett barn som för oss vuxna. Man skall inte tvinga ett barn att gå på begravning, men det finns goda skäl att inte direkt godta ett nej. Detta gäller som regel även mycket små barn. Var noga med förberedelserna och berätta vad som kommer att hända. Tänk på att vara i ceremonilokalen i god tid för att barnet eller barnen skall kunna bekanta sig med rummet. Begravningsbyråns representant svarar gärna på de frågor barnet kan ha, i mån av tid.

Annonser

Minnesstund

Att tillsammans få minnas den avlidne över en bit mat eller en kopp kaffe efter begravningsakten kan bli ett fint tillfälle av gemenskap där man finner styrka i sorgen hos varandra. För att underlätta för de anhöriga gör man ofta anmälan till minnesstunden hos begravningsbyrån. Önskemål om detta brukar anges i dödsannonsen. Vid anmälan är det viktigt att komma ihåg att notera om man har någon specialkost eller matallergi.

Minnesgåva

Det är vanligt att de anhöriga i dödsannonsen hänvisar till en speciell fond dit man kan skänka en minnesgåva för att hedra minnet av den döde. Det enklaste är oftast att gå in på den aktuella fondens hemsida och skänka gåvan via den, alternativt ringa fondens gåvotelefonnummer. Som ett bevis på gåvan som skänkts sänder fonden ett minnesblad till de anhöriga – ofta via begravningsbyrån – där det står vem eller vilka som har skänkt pengar.

Blommor

Kondoleans

Att kondolera innebär att man uttrycker sitt deltagande till de anhöriga över någon som avlidit. Man kan framföra sina kondoleanser personligen, med ett kort eller blommor som skickas hem till de anhöriga. En blomma blir ett konkret bevis på den omtanke man vill visa och kan betyda mycket för den som sörjer.

Begravning

Som en sista hälsning till den avlidna kan man beställa till exempel en bukett eller en krans – gärna med ett band eller ett kort – som arrangeras runt kistan. Efter begravningsakten läggs sedan blommorna ut på graven, alternativt på kyrkogårdens kransgård. Beställ gärna blommorna i god tid direkt hos en blomsterhandlare eller via begravningsbyrån. Vid avskedet under begravningsakten är det brukligt att man lägger en handbukett, ofta benämnd handblomma. Många gånger består en handblomma av en röd ros med en kvist, men det finns inga regler utan man kan lika gärna plocka en blomma i trädgården om man vill, eller välja en blomma som betydde särskilt mycket för den avlidne. Man kan antingen ta med sig handblomman själv till begravningen eller beställa den hos en blomsterhandlare som kör ut den till aktuell begravningslokal.

Här kan du se och beställa olika blomsterarrangemang hos Euroflorist

Euroflorist

IV. Begravningens historia och seder

Så långt man kan forska bakåt i tiden har man kunnat konstatera att människan har begravt sina anhöriga på ett eller annat sätt och vad man kan förstå så har man haft en vördnad för den avlidnes liv på så sätt att man har önskat göra en värdig begravning. Man har även haft med den aspekten, att minnet av en människa skall leva kvar. Från de gamla kulturerna kan man se storslagna gravmonument av stor skönhet. Exempel är två av de så kallade världens sju underverk; Semiramis mausoleum och pyramiderna.

Det finns flera av sådana byggnadsverk till exempel Taj Mahal. Våra förfäder i norden begravde sina anhöriga i gravar och byggde stenbyggnader ovanpå. Man kan oftast se att det är av vikt för anhöriga att minnas de döda, men också att den förhärskande tron på livet efter döden formade begravningssättet. De olika religionerna påverkade naturligtvis förhållningssättet till begravningssederna, vilket de även gör idag.

Begravningsseder förändras med tiden och i Sverige har de förändrats under århundraderna. När Sverige ”kristnades” växte den kristna seden fram, men sederna inom den kristna kyrkan har olika utformning beroende på vilken typ av kristendom det handlar om. Vissa perioder tog man aldrig in kistan i kyrkan, under en viss period gravsatte man stoftet i kyrkan och man hade alltid begravningsakten på söndagar efter högmässan.

I bondesamhället under 1700- och 1800-talen kunde begravningen vara under flera veckor, då man ”festade” och kopplade av, eftersom det var ett tillfälle då man kunde få koppla av från den vanliga vardagen och ha en högtidsperiod. Wilhelm Moberg berättar i en novell om hur det kunde gå till på en begravning och säger: ”På min farfarsfars begravning gick det livligt till”.

I bondesamhället och även i början av industrisamhället var det grannar och tjänstefolket som ordnade med begravningen. Grannarna kom till sorgehuset så snart dödsfallet hade inträffat och började städa, baka, bereda maten och förbereda begravningen. Om det inte fanns någon som kunde göra kistan vände man sig till närmsta snickare som tog mått på den avlidne och förfärdigade en kista. Den gjordes ofta av solitt trävirke, ek eller tätvuxen furu, beströks med beck, varför alltid kistorna var svarta och skulle vara så länge som möjligt i jorden. Behovet av speciella ordnare av begravningen växte fram först i städerna, i början av 1900-talet då begravningsbyråarna uppstod, sedermera blev behovet av hjälp även på landet, då delar av de gamla traditionella försvann. Man tillhandahöll kistor och hjälpte till med övrigt, som måste göras i samband med begravningen.

I dag vänder de flesta sorgehus sig till en begravningsbyrå för att få hjälp med det mesta. I mycket ringa omfattning gör man förberedelserna själva eller ber om hjälp av grannar eller vänner.

Det finns forskning om hur vi reagerar vid olika sorgetillfällen. Man har konstaterat ett mönster, men detta mönster upplevs olika för olika människor. De olika stadierna går man igenom, men vissa stadier kanske inte ens märks hos vissa människor.

Sorgen, som sådan, är viktig för sorgearbetet, det är själens läkeprocess. Man skall alltså inte ”beklaga sorgen”, men man kan naturligtvis delta i sorgen och beklaga orsaken till att sorgen har uppstått. Det är också viktigt att låta sorgen ”ha sin gång”, man skall alltså sörja, om man gör det, och inte förtränga sorgen som om den inte fanns. Det kan få mycket obehagliga konsekvenser. Intensiteten av sorg är ju olika, beroende på hur nära man stod den avlidne känslomässigt, vilken ålder den avlidne hade. En ung människas död smärtar oerhört för de närmaste och även för vänner, men sorgen kan även vara mycket smärtsam om det är en gammal människa (det var ju ändå min farfar, mormor eller någon man hade stark gemenskap med).

Vid ett dödsfall börjar sorgearbetet (man blir ofta trött och plötsligt har en given livssituation förändrats). Kommer dödsfallet plötsligt, är det katastrofalt för de närmaste. Man kan uppfatta den uppkomna situationen som en ekonomisk katastrof och som en känslomässig katastrof. Har dödsfallet föregåtts av en lång sjukdomsperiod kan sorgearbetet ha påbörjats redan innan döden har inträffat. Vid krigssituationer har man oftast döden mycket nära inpå sig och förberedelserna är då också nära i tankarna. Vid stora katastrofer drabbas många människor av det plötsliga och man inrättar numera krisgrupper, vilket är bra, men oftast är det de närmaste och de nära vännerna som kan ge den största hjälpen. Massmedia slår gärna upp det stort, men i dagliga livet sker det katastrofartade dödsfall dagligen över vårt land och över vår värld. Dessa dödsfall talas det dock inte om, men de är, för de närmaste, en helt omtumlande händelse i livet och förändrar hela den trygga livssituationen man byggt upp.

Man säger att döden är en del av livet, men döden är ingen vän, den är en fiende som skiljer människor från varandra. Det kan naturligtvis vara en befrielse för en svårt sjuk människa, eller för en gammal, som är mätt på livet. För de efterlevande är det dock inte en behaglig upplevelse. Döden kan vara något positivt, om man lär sig att leva, så att man förädlas i sin karaktär och lär sig att livet är skört varar bara en kort stund på jorden. Kan man lära sig, att denna korta stund, skall bli så bra för sig själv och för andra i ens omgivning, då är döden en del av livet. Man kan få ett helt nytt perspektiv på livet, om man tar med döden i sin planering.

Det finns många uppfattningar om hur man skall bete sig inför en avliden. Många anhöriga vill ta ett stilla farväl vid dödsbädden och tända ett ljus och kanske läsa en psalmvers och en bön. Det finns traditioner, som varierar från ort till ort, från trosuppfattning till trosuppfattning, som man gärna följer. De är viktiga för oss och för våra fortsatta liv, efter det att vi har mist någon genom ett dödsfall.

Traditionerna är viktiga, men det viktigaste, i vårt handhavande av den avlidne, är vad den avlidne själv har önskat, outtalat, muntligt eller skriftligt meddelat till de anhöriga eller någon annan person. Man hedrar den personen och dennes stund på jorden.

Det finns inte mycket av lagstiftning, vad beträffar hur man skall bete sig inför en avliden eller hur man skall gå till väga vid en begravning, men det finns lagstiftning som säger att man skall uppfylla den avlidnes önskan i den mån det är praktiskt genomförbart och ej strider mot att utföra önskan under värdiga former.

Det är viktigt att uppfylla den avlidnes önskan och det är viktigt att göra ett så värdigt avslut på en människas liv som det är möjligt, både för den avlidnes skull och för de efterlevandes skull. Vi på vår begravningsbyrå är mycket noggranna med att bete oss värdigt gentemot stoftet av en avliden och gentemot anhöriga och utföra deras önskemål på ett sätt som de önskar.

Är det något mer du funderar över?

Fråga gärna oss!